Vad gör du med ditt liv?

Adiba var på väg till Kyrkan när en okänd man knivskar henne. Nu kommer hon ändå att utvisas från Sverige.

Enligt Dagen så säger Adiba att mannen ville döda henne för att hon lämnat Islam och blivit en kristen.

Adiba kommer från ett land i Mellanöstern och från en muslimsk släkt. För drygt två år sedan kom hon till Sverige med sina 2 barn. Kvar i hemlandet fanns då hennes man och ytterligare 2 barn.

I Sverige kom hon ut med sin kristna tro och har låtit döpa sig. Hon är också medlem i en församling.

Efter att hennes släktingar i hemlandet fick reda på att hon hade lämnat Islam och blivit en kristen har hon blivit hotad flera gånger.

Adiba har sökt asyl i Sverige men fått avslag. Invandrarverket hänvisar på att det är många som ljuger med att säga att de konverterat för att så kunna få asyl. Men Adibas pastor säger att han vet att det är en genuin omvändelse.

Allt detta enligt Dagen.

Man kan ju fråga sig om de som arbetar på Invandrarverket verkligen har någon barmhärtighet. De känner till att Adiba har fått hotbrev redan innan hon blev en kristen och när hon omvände sig, intensifierades hoten. När man även skickar någon att döda henne i Sverige så ligger det ju helt klart att fara väntar.

Hade hort denna historia innan men forstod inte da att allting borjade i Sverige. Det var svenska missionarer som akte ut for att missionera. Nar du laser denna historia lat Gud tala in i ditt liv.

Det viktiga ar inte att vi vinner manga manniskor for Jesus utan att vi forsoker hjalpa nagon.

Du kan ga till www.1voicefilms.com for att se en film angaende dessa missionarer.

David and Svea Flood

Back in 1921, a missionary couple named David and Svea Flood went with their two-year-old son from Sweden to the heart of Africa-to what was then called the Belgian Congo. They met up with another young Scandinavian couple, the Ericksons, and the four of them sought God for direction. In those days of much tenderness and devotion and sacrifice, they felt led of the Lord to set out from the main mission station and take the gospel to a remote area.

This was a huge step of faith. At the village of N’dolera they were rebuffed by the chief, who would not let them enter his town for fear of alienating the local gods. The two couples opted to go half a mile up the slope and build their own mud huts’.

They prayed for a spiritual breakthrough, but there was none. The only contact with the villagers was a young boy, who was allowed to sell them chickens and eggs twice a week. Svea Flood-a tiny woman only four feet, eight inches tall-decided that if this was the only African she could talk to, she would try to lead the boy to Jesus. And in fact, she succeeded. But there were no other encouragements. Meanwhile, malaria continued to strike one member of the little band after another. In time the Ericksons decided they had had enough suffering and left to return to the central mission station. David and Svea Flood remained near N’dolera to go on alone. Then, of all things, Svea found herself pregnant in the middle of the primitive wilderness. When the time came for her to give birth, the village chief softened enough to allow a midwife to help her. A little girl was born, whom they named Aina. The delivery, however, was exhausting, and Svea Flood was already weak from bouts of malaria. The birth process was a heavy blow to her stamina. She lasted only another seventeen days. Inside David Flood, something snapped in that moment. He dug a crude grave, buried his twenty-seven-year-old wife, and then took his children back down the mountain to the mission station. Giving his newborn daughter to the Ericksons, he snarled, ”I’m going back to Sweden. I’ve lost my wife, and I obviously can’t take care of this baby. God has ruined my life.” With that, he headed for the port, rejecting not only his calling, but God himself. Within eight months both the Ericksons were stricken with a mysterious malady and died within days of each other. The baby was then turned over to some American missionaries, who adjusted her Swedish name to ”Aggie” and eventually brought her back to the United States at age three.

This family loved the little girl and were afraid that if they tried to return to Africa, some legal obstacle might separate her from them. So they decided to stay in their home country and switch from missionary work to pastoral ministry. And that is how Aggie grew up in South Dakota. As a young woman, she attended North Central Bible College in Minneapolis. There she met and married a young man named Dewey Hurst.

Years passed. The Hursts enjoyed a fruitful Ministry. Aggie gave birth first to a daughter, then a son. In time her husband became president of a Christian college in the Seattle area, and Aggie was intrigued to find so much Scandinavian heritage there. One day a Swedish religious magazine appeared in her mailbox. She had no idea who had sent it, and of course she couldn’t read the words. But as she turned the pages, all of a sudden a photo stopped her cold. There in a primitive setting was a grave with a white cross-and on the cross were the words SVEA FLOOD. Aggie jumped in her car and went straight for a college faculty member who, she knew, could translate the article. ”What does this say?” she demanded. The instructor summarized the story: It was about missionaries who had come to N’dolera long ago … the birth of a white baby … the death of the young mother … the one little African boy who had been led to Christ … and how, after the whites had all left, the boy had grown up and finally persuaded the chief to let him build a school in the village. The article said that gradually he won all his students to Christ… the children led their parents to Christ… even the chief had become a Christian. Today there were six hundred Christian believers in that one village…. All because of the sacrifice of David and Svea Flood. For the Hursts’ twenty-fifth wedding anniversary, the college presented them with the gift of a vacation to Sweden.

There Aggie sought to find her real father. An old man now, David Flood had remarried, fathered four more children, and generally dissipated his life with alcohol. He had recently suffered a stroke. Still bitter, he had one rule in his family: ”Never mention the name of God- because God took everything from me. After an emotional reunion with her half brothers and half sister, Aggie brought up the subject of seeing her father. The others hesitated. ”You can talk to him,” they replied, ”even though he’s very ill now. But you need to know that whenever he hears the name of God, he flies into a rage. Aggie was not to be deterred. She walked into the squalid apartment, with liquor bottles everywhere, and approached the seventy-three-year-old man lying in a rumpled bed. ”Papa~” she said tentatively. He turned and began to cry. ”Aina,” he said. ”I never meant to give you away.” ”It’s all right, Papa,” she replied, taking him gently in her arms. ”God took care of me.” The man instantly stiffened. The tears stopped. ”God forgot all of us. Our lives have been like this because of Him.” He turned his face back to the wall. Aggie stroked his face and then continued, undaunted. ”Papa, I’ve got a little story to tell you, and it’s a true one. You didn’t go to Africa in vain. Mama didn’t die in vain. The little boy you won to the Lord grew up to win that whole village to Jesus Christ. The one seed you planted just kept growing and growing. Today there are six hundred African people serving the Lord because you were faithful to the call of God in your life. … Papa, Jesus loves you. He has never hated you.” The old man turned back to look into his daughter’s eyes. His body relaxed. He began to talk. And by the end of the afternoon, he had come back to the God he had resented for so many decades. Over the next few days, father and daughter enjoyed warm moments together. Aggie and her husband soon had to return to America-and within a few weeks, David Flood had gone into eternity.

A few years later, the Hursts were attending a high-level evangelism conference in London, England, when a report was given from the nation of Zaire (the former Belgian Congo). The superintendent of the national church, representing some 110,000 baptized believers, spoke eloquently of the gospel’s spread in his nation. Aggie could not help going to ask him afterward if he had ever heard of David and Svea Flood. ”Yes, madam,” the man replied in French, his words then being translated into English. ”It was Svea Flood who led me to Jesus Christ. I was the boy who brought food to your parents before you were born. In fact, to this day your mother’s grave and her memory are honored by all of us.” He embraced her in a long, sobbing hug. Then he continued, ”You must come to Africa to see, because your mother is the most famous person in our history.” In time that is exactly what Aggie Hurst and her husband did. They were welcomed by cheering throngs of villagers. She even met the man who had been hired by her father many years before to carry her back down the mountain in a hammock-cradle. The most dramatic moment, of course, was when the pastor escorted Aggie to see her mother’s white cross for herself. She knelt in the soil to pray and give thanks. Later that day, in the church, the pastor read from John 12:24: ”I tell you the truth, unless a kernel of wheat falls to the ground and dies, it remains only a single seed. But if it dies, it produces many seeds.” He then followed with Psalm 126:5: ”Those who sow in tears will reap with songs of joy.”

I november läste jag om hur en f d pastor i Skellefteå hade blivit häktad misstänkt för att ha våldfört sig mot ett barn under en längre tid.

Man har ju läst och begrundat de våldtäkter och pedofili som har pågått i andra länder men tänkte aldrig på att det kunde ske i Sverige och i Västerbotten.

Idag, började jag tänka på denna händelse och plötsligt förstod jag vem pastorn var. Jag började då söka på internet och mycket riktigt var det denna man som var den skyldige.

Tänk, att du träffar människor under din livstid som du egentligen inte vet så mycket om. Du vet inte vad som försiggår i deras huvuden och liv.

I 1 Kor 10:12 står det ungefär så här, ”du som står, se till att du inte faller.” Det är väldigt lätt för oss som människor (och kristna) att döma olika människor för olika beteenden. Men detta inlägg skriver jag inte för att döma någon eftersom jag vet att i oss finns ingenting gott, om vi inte hade Gud och Hans nåd skulle det vara ute med oss. Vi är oerhört beroende utav denna nåd för att kunna leva våra liv.

Jag mötte denna f d pastor för många år sedan och kunde inte i min innersta tanke värld förutse att en sådan här sak skulle kunna hända mer än 15 år efter vårt möte. Vi vet inte vad han har gått igenom och vi måste be för honom att Guds nåd skall komma honom till del. Vi får inte heller som kristna förskjuta honom som förkastad. Det finns omvändelse och Gud ger oss alltid en ”andra chans” till upprättelse.

En annan händels var det som hände i Knutby som inte skulle kunna hända i en svensk frikyrka men som hände i alla fall. Jag mötte denna ”pastor” och han predikade även på en plats där jag arbetade som missionär. Aldrig kunde jag tänka på att han en dag skulle sitta i fängelse på grund utav mord på sin fru.

När vi läser händelser som detta på internet och tidningar, låt oss snälla, inte vara för snabba att döma utan låt oss ha lite eftertänksamhet och fråga oss själva, ”varför hände det?” ”kan det hända mig?” ”vad ska jag göra för att det inte ska hända mig?”

Låt oss också be för dessa f d pastorer. Gud älskar dem fortfarande och vill att de skall upprättas. Vi måste även be för de människor som de var pastorer för. De går säkert igenom fruktansvärda saker.

Det är otroligt vad olika människor lider utav problem med fientlighet mot andra människor.

Kom över massa bloggar som sjuder utav främlingsfientlighet och jag förfasade mig över hur mycket ondska som kan finnas i en människa. Det talades om att man borde göra som tysken gjorde mot judarna och man skulle tända eld på lövhögar som man hade gjort i Vellige (ingen aning om vad som hänt i Vellinge).

Nej, sluta upp med denna främlingsfientlighet och välkomna dessa människor som kommer till Sverige för att söka skydd undan krig och förföljelse.

Tänk vilken välsignelse de är för oss i Sverige och vi skall vara glada att de vill komma till oss.

Nu har det alltså skett! En kontroversiell händelse har ägt rum i Uppsala. Eva Brunne har tillsammans med Tuulikki Koivonen Bylund vigts till biskop. Eva Brunne är öppet homosexuell och lever i ett partnerskap och har en treårig son. Hon blir därmed den förste öppne homosexuella biskopen i Svenska Kyrkan. Tuulikki Koivonen Bylund är känd för att välkomna homosexuella i kyrkan. Hon var den som upplät kyrkan för att visa Ecce homo och hon har inte mycket till övers till de som säger att, Gud älskar syndaren men hatar synden.

Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd talade vid biskopsvigningen och han sade, som biskop förkunnarn jag inte mig själv utan Kristus. Nu vill jag fråga dig Anders Wejryd, ”hur förkunnar man Kristus?” 1 Johannes brevet 2:3-6 säger, Vi vet att vi har lärk känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

För det första förkunnar vi Kristus med våra liv. Sedan förkunnar vi Kristus med våra läppar. Om våra liv inte överensstämmer med vad våra läppar säger är vi inte förtroende ingivande. Men, ifall det våra läppar och våra liv förkunnar, inte överenstämmer med vad Kristus lärde så har vi förbrukat rätten att vara Hans sändebud. I slutet utav ceremonin så sade man de klassiska orden, ta emot dem som Kristi sändebud. Men jag ifrågasätter ifall de verkligen är Kristi sändebud eller någon annans.

Det var många som fanns med på denna historiska biskopsvigning, till exempel, kungen och drottningen men det var också många som avstod att komma. Från den Anglikanska kyrkan kom man inte eftersom en utav dessa nyblivna biskopar är öppet homosexuell. Detta i sig är något som borde få Svenska Kyrkan att förstå att det de gjort är något som inte skulle göras. Men nej, de tror att de går före för att visa att det verkligen går att göra. Men jag tror att ifall inte Svenska Kyrkan vänder om från sina onda vägar så kommer detta att bli deras fall. Jag gråter inombords när jag ser hur Svenska Kyrkan hela tiden väljer fel väg. De är som Israel nation som för det mesta valde att gå och tillbe de avgudar som deras grannar tillbad. Men Gud som är barmhärtig valde hela tiden att förlåta dem när de omvände sig. Detta är vad vi som kristna kan göra, be och omvända oss för att Gud skall komma tillbaka till vårt land med Sina välsignelser.

Jag tror att vi som hel överlåtna kristna är de som verkligen har ansvaret. Vi kan inte skylla på andra. Vi måste se på oss själva och fråga oss, vad vi har gjort för att det andliga klimatet i Sverige ska förändras. Vi måste söka Guds ansikte, vara ödmjuka och be att Gud skall förlåta oss våra synder och vår likgiltighet. Vi måste börja predika Kristus både med våra liv men också med våra munnar. Då, kommer människor att bli frälsta och när människor blir frälsta så förändras det andliga klimatet.

Den här blog posten kommer att tala om Gud kommen i köttet; Inkarnationen. Ordet inkarnation kommer från en latinsk term som betyder ”förköttsligande.” I vår studie betyder det ”Gud förköttsligande.” Det är Gud manifesterad i mänskligt kött.

I teologi talar inkarnationen om den andre personen i Gudomen som antog en tjänare gestalt och nedsteg till mänskligheten genom att bli en man och i och med det begränsa sig själv till att verka och fungera inom människans begränsningar.

Joh 1:14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.

 Thoralf Gilbrant skriver i sin kommentar till denna vers från Svensk Studie Bibel, (jag citerar), Inkarnationen (”köttpåtagandet”) betyder inte att Ordet, logos, upphörde att vara Gud, utan att denne mäktige gudomsperson började att vara människa. Han blev gudamänniskan. Ordet blev kött, inte genom att förändra en natur till en annan eller genom att avlägga en natur och ikläda sig en annan. Han blev gudamänniska genom att förena två naturer, gudomlig natur och mänsklig natur i en person. Denna förening av två naturer i Kristi enda person är det djupa och helige mysteriet.

Guds finger avtryck finns överallt i dessa Bibel verser.

Det finns många bevis och stöd som pekar mot att Messias skulle födas övernaturligt. I Gamla Testamentet finns det otaliga profetiska ord som talades och uppfylldes i Jesu Kristi födelse.

 Första gången det talas om de goda nyheterna

1 Mosebok 3:15 ”Jag skall sätta fiendeskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.”

Igen vill jag hänvisa till Thoralf Gilbrants kommentar från samma studie bibel. Jag citerar, ”Det första evangeliet” är, liksom löftet till Abraham, en förutsägelse om evangeliet (Gal 3:8). Redan på dagen för syndafallet gav Gud det första löftet om en frälsare. Han är kvinnans avkomma, alltså av mänskligeten. Men detta uttryck, som är mycket ovanligt i de bibliska släkttavlorna, vilka följer manslinjen, antyder inkarnationen och jungfrufödelsen (jfr Jes 7:14; Mika 5:1-2; Matt 1:23, Luke 1:35, Joh 1:14, Gal 4:4). I formuleringen ”du skall hugga honom i hälen” ligger den första av Gamla testamentets formuleringar om Messias lidande.

 Kristus skall födas genom en ung jungfru.

Jes 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

 Messias född i Betlehem

Mika 5:2 Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden (min fokusering), från evighetens dagar.  Dessa profetior som talar om Messias födelse av en jungfru i staden Betlehem men också att denne Messias ursprung är före tiden, från evighetens dagar (läs också Matteus 1:18-23).

Jesu födelse föregicks av övernaturliga förutsägelser och händelser.

Innan Maria blev avlad av den Helige Ande, blev Elisabets man, Sakarja besökt utav ängeln Gabriel som utlovade att en son skulle födas dem. På grund utav Sakarjas otro blev han stum.  Sakarja och Elisabet blev given en son på deras ålders höst, detta indikerade att ”för Gud är allting möjligt” (Lukas 1:36-37). Maria och Josef fick änglabesök som förutsade Jesu födelse (Luke 1:26ff; Matteus 1:20-21). När Jesus föddes och de kom med Honom till templet för att helgas, sade Simeon under den Helige Andes inflytande att ”…mina ögon har nu sett din frälsning” (Luke 2:25-32).

Profetiorna som förutsåg Messias kommande, uppfylldes till punkt och pricka men på ett icke väntat sätt.

Överallt i Evangelierna ser vi denna fras, ”för att skriften skulle uppfyllas” eller något åt det hållet. Vi ser i Skriften att Jesus Kristus föddes i Betlehem men blev kallad en Nazare. Gud flyttade romarriket för att Maria och Josef skulle kunna gå till Betlehem för att skattskrivas där. Därför kunde Jesus födas där precis vid den tidpunkten men sedan tillsammans med sina ”jordiska” föräldrar växa upp i Nasaret.

Här är några andra GT profetior som fick sin uppfyllelse i Kristus.

Han föddes av en jungfru; Jesaja 7:14, Matt 1:22-23, Luk 1:35

Han var en avkomma från David; Jesaja 11:1, Luk 1:32

Han föddes i Betlehem; Mika 5:2, Matt 2:4-6

Hans födelse anknyten till dödandet av barn; Jeremia 31:15, Matt 2:16-18

Han blev förd till Egypten och återvände; Hosea 11:1, Matt 2:15

Han skulle fungera som präst; Psaltaren 41:9, Heb 5:5-6

Att han skulle bli förrådd; Psaltaren 41:9, Lukas 22:47-48

Skulle bli såld för trettio silver penningar; Sakarja 11:11-12, Matt 26:15, 27:1-10

Hans död; Sakarja 12:10, Joh 20:27

Hans uppståndelse; Psaltaren 16:10, Lukas 24:7, Apg 2:25-28

Hans sittande på Guds högra sida; Psaltaren 110:1, Apg 2:33-34

Precis som treenigheten är ett mysterium så är inkarnationen – Jesus som Sann Gud och Sann Människa – ett mysterium. Hur detta var möjligt är det bara Gud som kan förstå.

Kol 2:9 Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt.

Lika viktigt som det är att förstå att Jesus har en evig gudom är det att förstå att Han är en riktig människa. Han kom i mänsklig gestalt genom att födas av jungfru Maria.

 En man: 1 Tim 2:5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus.

Född av en kvinna: Gal 4:4 Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen.

Ordet blev kött: Joh 1:14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.

Föddes, ställd under lagen (Gal 4:4)

Jesus blev omskärd av sina jordiska föräldrar och de offrade ett offer inte till Honom men för Honom, precis som det stod i Lagen (Lukas 2:22).

När Han var 12 år tog de Honom till templet för bar mitzvah som Israels tradition var, när en pojke blev en man.

Han gjorde precis som en vanlig människa gjorde; Han åt, drack, sov, grät, skrattade. Han blev trött, törstig och svettade.

I allting var Han en människa men utan att synda Heb 4:15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Jesus var en riktig människa och ingen halv gud. Han kände medlidande med folk, Han fastade och var frestad i allt men utan synd (Heb 2:14, 17-18). Satan hade inget som han kunde anklaga Jesus för (Joh 14:30). Farieseerna kunde inte peka finger åt Jesus och säga att Han hade synd i sig (Joh 10:32-33).

Som jag redan har påpekat så kan vi inte till fullo förstå hur inkarnationen gick till men vi måste förstå att för Gud är allting möjligt. Evangelierna eller resten utav nya testamentet ger oss inte alla fakta om inkarnationen utan mer vad det hade för syfte.

Först av allt så var den Evige Sonen syfte att uppenbara Gud för människan (Joh 14:9).

För det andra så blev Ordet kött för att regera över Sitt folk (Lukas 1:33a, Matt 2:2).

För det tredje kom Han för att friköpa oss (Mark 10:45).

Både Jesu sanna gudom och den sanna människo sonen är enad i en person. Denna förening har blivit till utan att blandas. Detta betyder att Jesus är ibland Gud och andra gånger människa. Den gudomliga naturen blir inte mänsklig och den mänskliga naturen blir inte gudomlig. De är förenade och arbetar tillsammans.

Efter uppståndelsen, efter uppstigandet till himlen, efter församlingens upptagande, efter de nya himlarna och den nya jorden kommer Jesus att vara densamme – Guds Son och Människosonen. Då kommer Han att ha en uppståndelsekropp och en förhärligad kropp och den kroppen kommer Han att bära för alltid (Upp 1:12-18).

Jesus, den Evige Guden, har för evig tid tagit formen av en människa. Efter att Hans kropp återuppstod and blev förhärligad steg Han upp för att sitta på Faderns högra sida. Han är förevig förenad med Sin gudomliga natur, i en mänsklig men förhärligad kropp (1Tim 3:16).

Detta är oerhört viktig teologi för utan att tro att Jesus är den Han säger sig vara så gör vi Honom till en lögnare. Om vi inte bekänner Honom vara den HAN ÄR så har vi inte evigt liv i oss.

Om vi godtar människors vittnesbörd, så skall vi veta att Guds vittnesbörd är förmer, eftersom detta är Guds vittnesbörd: att han har vittnat om sin Son. Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son. Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet. Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn (1Joh 5:9-13).

 Läran om Jesus Kristus är hörnstenen i kristendomen. Kristendomen är inte byggd runt en särskild punkt utan runt en person. Vem Jesus är, vad Han har gjort och gör är den centrala delen i kristendomen. Idag är det många som som gör avkall på vem Jesus verkligen är; är Han verkligen Gud eller är Han bara en skapad människa precis som du och jag. Till exempel Jehovas Vittnen eller Messianska Föreningen talar för att Jesus är bara en skapad människa och inte den andra personen i Gudomen.

Vi måste förstå att detta är en otroligt viktig sak som vi som kristna måste veta var vi står, i 1 Johannes brev 5:9-13 står det, Om vi godtar människors vittnesbörd, så skall vi veta att Guds vittnesbörd är förmer, eftersom detta är Guds vittnesbörd: att han har vittnat om sin Son. Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son. Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet. Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. Ofta godtar vi människors vittnesbörd och säger att det är sant men vi måste se vad Bibeln säger om Jesus. I den här texten står det att …ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. Detta betyder alltså att de som inte tror på Jesu namn (namnet står för vem Han verkligen är) har inte evigt liv. Jesus är den andra personen i Gudomen sade vi tidigare.

Han är Guds Son (detta att Jesus är Guds Son har inte dessa några problem med) men att Jesus ÄR Gud det är det de har problem med. Jesus har samma attribut som Fadern. Han är allsmäktig, allestädes närvarande, god, oföränderlig och så vidare. När vi kommer till evangeliernas berättelse om Kristus så är har vi Nya Testamentets fokus och uppfyllelserna av många Gamla Testamentets profetior. Apostel Paulus skrev, Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom (Kol 1:15-17). Kortfattat kan vi säga att Jesus Kristus är huvud personen i historien. Han är uppfyllandet av Gamla Testamentets hopp. Han är källan av Nya Testamentets uppenbarelse och förhoppningar. Han är allt i allt. Att studera Jesus liv är att studera källan till all Ny Testamentlig uppenbarelse.

Att studera Jesu liv är att se Gud i mänsklig gestalt. Ingen har sagt det bättre än Johannes, Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: ”Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd (Joh 1:14-18).

Det går inte att bemöta Jesu liv med likgiltighet eller neutralitet. Den Sanne Jesus lämnar inget sådant val till oss. Hans liv och lära kräver ett bestämt beslut. Antingen var Han Gud eller så var Han det inte. Om Han inte var Guds Messias, så var Han en lögnare. I Johannes 6:60-69 ser vi ett exempel på hur människor var tvungna att välja sida på grund av vad Jesus sade. Antingen var de villiga att dö för Honom eller så ville de att Han skulle dö. Jesus är den avgörande faktorn mellan liv och död, himmel och helvete. Jag är mycket väl medveten om att många människor ärligt tror att Gud har givit människan många vägar till himlen. Några kommer dit genom tro på Buddas läror, andra genom att göra goda gärningar, andra genom tro på Allah. Om människan skulle vara ansvarig för vem som skulle komma till himlen skulle detta kunna vara fallet. Men Jesus är unik genom det att Han säger att Han ensam är Guds väg till att få evigt liv. Jesus sade till honom, ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). Jesus är den viktigaste personen i världshistorien. När du kommer att stå inför Domen så kommer Gud inte att fråga dig vilken församling du var med i eller hur ofta du gick i församlingen eller hur mycket pengar du gav i offerboxen. Han kommer inte heller fråga dig ifall du var döpt utan det är en fråga som Han kommer att ställa dig, `vad gjorde du med min Son, Jesus Kristus?´ ´Tog du emot Honom som din Frälsare och Herre under din livstid?´ ´Trodde du att Han dog för sina synder?´

Hur kan vi se att Jesus är Gud? För en jude skulle det vara farligt att tillbe en människa som romarna gjorde. Romarna tillbad till exempel kejsaren. Paulus varnar oss för det, De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfota djur och kräldjur (Rom 1:23). Jesu lärjungar var judar och för dem var det något fruktansvärt och fullständigt motbjudande att tillbe en människa. De visste att man skulle bara tillbe en, den allsmäktige Guden. Men ändå tillbad de Jesus, Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen. De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. (Lukas 24:51-52). Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade, ”Frid vare med er.” Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” (Joh 20:26-28).

I Johannes evangelium 1:18 identifierar Johannes Jesus med Gud. Sonen är kommen från Gud, Fadern, för att uppenbara Fadern för människorna. Men Han var inte bara kommen från Gud utan är Gud. Och som Gud, är Han den andre personen i Gudomen, den Enfödde Sonen. ”Enfödd” betyder att Han inte är skapad utav Gud vid en särskild tidpunkt. Skulle Han vara skapad, skulle Han inte kunna vara Gud. Men Han är kommen från Gud vid en särskild tidpunkt i historien och för ett speciellt syfte: För att visa människan vem Gud verkligen är och dö för dem för att kunna köpa tillbaks dem till Gud. Jesus vittnar om sig själv. Det finns många anledningar till att tro att Jesus är Gud. I Johannes 10:30 säger Jesus, ”Jag och Fadern är ett.” För detta ville judarna stena Honom för att de sade att Han hädade och gjorde sig själv till Gud (Joh 10:33). I Johannes 8:58 står det, Jesus svarade, ”Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till.” Denna gång ville de också stena Honom. Jesus är utan början och utan slut, Han är allestödes närvarande. Han är för alltid Gud och för alltid Son. Jesus säger om sig själv att Han hade en härlighet innan världen var till, det vill säga, innan Han blev en människa. ”Fader, förhärliga nu mig med den härlighets som jag hade innan världen var till.” (Joh 17:5). Gång på gång hänvisar Jesus till livet Han hade innan världen var skapad och innan Han blev människa. ”Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.” (Joh 17:24).

Jesus är från evighet, av samma natur som Fadern, lika mycket Gud som Fadern och med samma attribut och karaktär. Bibeln förkunnar klart att Jesus är Gud, inte en halvgud, och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände: Nicaenska trosbekännelsen. 

Det är mycket viktigare för oss än vad vi kanske förstår att erkänna Kristi eviga gudom. Om Han inte var Gud, kan Han inte frälsa oss. Mänskligheten kan inte frälsa sig själva. Det är bara Gud som kan göra detta. Därför nedsteg Gud själv hit till jorden, som Sonen, och gjorde vad vi inte kunde göra själva. Han var 100% Gud och 100% människa. Han var inte halv gud och den andra hälften människa, utan fullkomlig Gud och fullkomlig människa. Han var ”Gud, kommen i köttet” (Joh 1:14). Gud inkarnerad. Han är Guds Son och Människo sonen. Det är mycket viktigare för oss än vad vi kanske förstår att erkänna den Kristi eviga gudom. Om Han inte var Gud, kan Han inte frälsa oss. Mänskligheten kan inte frälsa sig själva. Det är bara Gud som kan göra detta. Därför nedsteg Gud själv hit till jorden, som Sonen, och gjorde vad vi inte kunde göra själva. Han var 100% Gud och 100% människa. Han var inte halv gud och den andra hälften människa, utan fullkomlig Gud och fullkomlig människa. Han var ”Gud, kommen i köttet” (Joh 1:14). Gud inkarnerad. Han är Guds Son och Människo sonen.

Detta var bara en introduktion till ”Kristologi” men jag skall försöka skriva mer när jag har tid eftersom det är ett så viktigt ämne.

Jag skall pröva igen med att starta en blogg. De andra som jag haft går inte att öppna i det landet jag bor. Jag vet inte hur ofta det blir att skriva på denna blogg men det blir nog inte så ofta eftersom tiden inte räcker till.

Det kommer väl mest att handla om mission och teologi eftersom det är vad som rör sig i mitt sinne som mest.