Vad gör du med ditt liv?

Just nu pågår Pride festivalen i Stockholm och under måndagen så medverkade Åke Bonnier, domprost i Stockholm på seminariet ”polymorös och trogen”.

Enligt www.synonymer.se så är orden, hängiven, tillgiven, pålitlig, lojal några synonymer till ordet trogen. Får jag fråga hur någon ens kan göra ett sådant statement eller kanske det var en fråga? Det spelar ingen roll, man kan inte vara trogen till fler än en person i ett äktenskap.

Dagen har idag denna artikel om detta spektakel där Åke Bonnier sade till exempel på detta seminarium, ”kyrkan delar också, i mångt och mycket, synen på sexualitet som någonting positivt så länge man inte skadar sig själv eller andra.” Yeah, right…. Vad menar han? Vilken kyrka menar han?

Gud har skapat sexualitet och det är någonting gott, men det är endast inom äktenskapet mellan man och kvinna. All annan sexualitet är enligt Bibeln synd. Det Åke Bonnier säger om en kyrka som delar synen på sexualitet så länge man inte skadar sig själv eller någon annan talar inte om Guds kyrka eller församling utan om en apostat ”avfällig” kyrka som för länge sedan lämnat Gud och inte längre vill följa Hans vägar utan sätter upp sina egna premisser.

På sin blogg skriver Åke mer om polymorositet och där skriver han att i ”dagsläget accepterar vi inte polymorositet”. Han säger alltså att idag accepterar inte kyrkan (läs Svenska kyrkan) det men i framtiden kanske vi kommer att göra det.

Jag skulle inte vara förvånad att om ett par år så är detta något som Svenska kyrkan kommer att välsigna. Det har varit så när det gällde; partnerskap, homoadoptioner, vigsel av homosexuella och sanna mina ord, detta kommer nästa steg på deras agenda.

Jag ber Sveriges kristenhet att stå upp för Jesus i detta. Vi måste ha väckelse i landet. Med väckelse menar jag en folkväckelse där det vi kristna kommer och söker Gud och ber Honom att förlåta våra synder. Det är faktiskt vårt fel att det ser ut som det gör i vårt land. Låt oss söka Gud och inte ge oss tills Gud kommer!

Länkar
Dagen

Åke Bonniers blogg

Erevna

Aletheia

Piteå Tidningen

Stefan Svärds blogg

Mikael Karlendals blogg

Jag är som många vet mycket intresserad utav missionshistoria och svensk missionshistoria är väldigt intressant eftersom under en period av 1900-talet var Sverige på andra plats i utsändande utav missionärer, det var bara USA som hade fler utsända missionärer (självklart detta måste räknas procentuellt till invånarantal i respektive länder).

Kom över Wikipedias information om Svenska Missionsförbundets historia och den är verkligen intressant. Missionskyrkan grundades 1878 och fram till 2003 kallades man Svenska Missionsförbundet och efter det ändrade man namn till Svenska Missionskyrkan.

1870 talet var en tid av nya ideer och splittring inom Svenska Kyrkan. Bland annat hade Paul Peter Waldenström framträtt med en ny försoningslära. Den subjektiva försoningsläran som formulerades i opposition mot den objektiva. Namnet kommer sig av att Gud i den här läran inte är objekt i försoningen, utan subjekt, den som handlar och ser till att det blir försoning.

I den här läran och enligt den trinitariska teologin blir inte Gud människa för att ta på sig ett straff, utan för att bevisa sin kärlek till människorna genom att göra sig sårbar, gå ner på deras nivå, och ta på sig den behandling de utsatte honom för. Det som hindrar människor från att närma sig Gud är inte att Gud är vred och vill straffa dem, utan människornas egen ovilja att ändra sig.

Den objektiva eller juridiska försoningsläran, bygger på att Guds känsla för rättfärdighet kräver att den som bryter mot hans regler får ett straff. Eftersom de syndade människorna aldrig klarar av att uppfylla Guds krav på rättfärdighet, förtjänar de att straffas, men eftersom Gud samtidigt älskar dem vill han inte utdöma straffet. Gud är således i konflikt mellan sin egen kompromisslösa rättfärdighet och stora kärlek. Lösningen på dilemmat blir trinetarisk teologi att Gud själv blir människa i Jesus Kristus och tar på sig straffet.

Det var många från Evangeliska fosterlandsstiftelsens kretsar som anslöt sig till den nya läran. Detta ledde till att ett krav att dess missionärer inte skulle vara skyldiga att ansluta sig den till Augsburgska bekännelsen. När ett förslag att EFS bekännelseståndpunkt vid 1878 års konferens förkastades, bildades samma år Svenska Missionsförbundet som från 1880 även satte mission i andra länder på sitt program och samma år sände ut sina första missionärer.

Carl Johan Engvall sändes till Kongo som SMFs första missionär och anlände den 25 augusti 1881 efter utbildning i London. Hans gärning i Kongo blev inte så lång eftersom han insjuknade efter några månader och tvingades resa hem. Engvall kom sedan att resa ut igen, denna gång mot Ryssland.

Lars Erik Högberg som hade blivit avskild samtidigt som Carl Johan Engvall reste som missionär till St Petersburg i Ryssland i september 1880. Han åkte dit för att tjäna missionen bland svensktalande där. Kallelsen kom att föra honom ända till Östturkestan, i nuvarande västra Kina (Xinjiang provinsen). Kallelsen blev dock kostsam för Högberg som förlorade sin fru och ett av sina barn i kolera.

I Kongo blev SMFs mission självständig 1884 efter 5 års samarbete med Livingstone Inland Mission. Man arbetade bland annat med att utarbeta ett skriftspåk för kikongo, översätta Bibeln till detta språk och anlägga ett tryckeri. Mellan 1895 och 1912 dog 55 missionärer i detta arbete. På den tiden ansåg man att det berodde på klimatet. När man överlämnade missionen i Alaska till SMF i Nordamerika 1889, beslutade man i Sverige att påbörja mission i Kina. Missionen i Östurkestan påbörjades 1894. SMF hade också verksamhet i Kaukasien, Ryssland och England.

SMF hade år 1911, 123 missionärer, varav 69 kvinnliga, 256 infödda medarbetare, 3104 församlingsmedlemmar och 229 skolor med 5822 elever.

SMF har en otroligt härlig historia bakom sig. De har verkligen uträttat mycket för Guds rike runt om i världen oavsett vad människor säger om deras församlingsarbete idag.

Låt var och en utav oss se tillbaks på var vi kom ifrån så att vi inte tappar modet och kanske är det så att de gärningar vi gjorde förut är färre än vad vi uträttar idag. Då har vi tid att omvända oss och göra dessa gärningar igen.

Dagen skriver idag om att Svenska Kyrkan deltar under Pride festivalen (läs den artikeln här).

Existentiella frågor hör hemma på Pride festivalen. Detta anser Svenska Kyrkan och studieförbundet som anordnar en rad olika program. Stockholms biskop Eva Brunne, som är Sveriges första öppna homosexuella biskop, prata om Bibelns och kyrkans syn på homosexualitet.

Detta kommer inte som någon överraskning att SK deltar i detta jippo. Eva Brunne har ingen som helst auktoritet att tala om vad Bibeln säger om homosexualitet eftersom hon förvränger det Bibeln säger. Bibeln säger att homosexualitet är synd och det finns inga människor, vare sig man kallar sig teologer eller något annat som kan säga att Bibeln tillåter homosexualitet annat än genom att förvränga det Bibeln faktiskt säger.

Det facto att Svenska Kyrkan tillåter homosexuella präster och biskopar och viger homosexuella betyder inte att Gud tillåter detta. Det betyder bara att Svenska Kyrkans teologi är liberal och förkunnar ett annat evangelium än det som Bibeln lär.

På Svenska Kyrkans hemsida står det om deras medverkan på Pride festivalen och om de olika ämnena som ska tas upp. Man ska även ta upp polygami under ”polyamorös och trogen?” (Läs).

Nu börjar man även att predika att polygami är något kärleksfullt och man kommer säkert att hänvisa till Bibeln och säga att Gud har inget emot detta.

Snart kommer vi säkert att få höra att pedofili och nekrofili är något som Bibeln inte har något emot.

Snart börjar Livets Ord sommarkonferens. När vi är i Sverige så brukar detta vara höjdpunkten på sommaren. Där träffar man många personer man känner och så är det bra predikanter. Under de år som jag varit där så har jag uppskattat Ulfs och Carl Gustavs möten mest. Självklart att Lester Sumralls möten var något som man inte glömmer i första taget.

Den 10 augusti 1996 var Benny Hinn på Livets Ord och vi var där med en hel busslast med ryssar från våra församlingar på Kola halvön. Med på denna buss fanns också Olya (då Borovkova) som var team ledare för ryssarna. Veckan innan hade vi träffats uppe i Kalix där vi hade haft en outreach och konferens. Där hade jag frågat Olya om hon ville gifta sig med mig. Nu, var vi alltså och skulle lyssna på Benny Hinn men det enda jag kunde tänka på var Olya. I glasskön några minuter innan mötet skulle börja så svarade Olya ”ja”! Som ni själva förstår så kommer jag inte ihåg så mycket av predikan.

Nu kommer Benny Hinn till Sverige och Livets Ord igen. Detta har blåst upp en storm bland många kristna.

Här berättar Ulf Ekman om Hinns besök.

Aletheia skriver om Hinns besök här

Dagen har en artikel här

I förra veckan var jag tvungen att åka till Ryssland för att mitt kinesiska visum tillåter mig att befinna mig i landet endast 30 dagar. I vanliga fall brukar jag kunna göra visum på gränsen men denna gång sade gränspolisen att hon inte kunde göra det eftersom jag är svensk och förra gången så fick hon stora problem med sin chef.

Detta gör att jag måste börja plugga kinesiska heltid. Heltid betyder 8.00-12.00 måndag till fredag. Detta är ju i och för sig väldigt bra eftersom jag inte kunnat hitta så mycket tid till att studera innan. Det finns så mycket att göra.

Läste igår om Artur Sulejmanov i Dagen. Artur var pastor för den största Pingstförsamlingen i Dagestan. För några dagar sedan blev han skjuten i huvudet och avled utav skadorna. Han efterlämnar fru och 5 barn. Artur var pastor för den största Pingstförsamlingen i Dagestan. Han hade ungefär 600 medlemmar i församlingen och 80% utav  dem var föredetta muslimer. Man känner fortfarande inte till anledningen till varför han blev mördad men man antyder att det troligen rör sig om någon muslimsk attack mot honom pga att så många muslimer blir frälsta.

Igår kväll fick jag ett sms från min fru som befinner sig i en stad i Ryssland tillsammans med ett team kineser. Idag börjar en konf… hos en kine…. församling i den staden och den är mycket viktig. Igår kom myndigheterna till honom och sade att han måste lämna landet. De vet inte varför och min fru bad oss be för detta.

Vi har ju en intl. församling i den här staden där vi bor och för några månader sedan kom en rysk församlingsmedlem fram till mig och sade att hon varit på en läkarundersökning och att de hade hittat några knölar i livmodern. Dessa knölar växte och hon var väldigt orolig för att det kunde vara cancer. Vi bad för henne och hon sade att hon skulle gå och göra en ny läkarundersökning när hon kommer till Ryssland. Förra måndagen var hon och kollade upp sig och läkaren kunde inte hitta några spår utav några knölar. Allt var borta!!

Skulle vilja kunna skriva mer om arbetet på denna blog, men det går inte eftersom vi då skulle få problem med att få stanna i landet.

Men, ikväll blir det att sätta sig på tåget igen. För 2 veckor sedan var jag iväg för att tala i en ”gemenskap” i södra delen utav detta land. Talade om att Gud har haft en plan från begynnelsen att kunna umgås med alla folk. Att M-arbete är det viktigaste som församlingen kan hålla på med och har inte våra församlingars olika arbeten syftet att vinna världen så är det som att möblera om sitt hus medan det i själva verket brinner.

Jag var och talade där i 2 dagar och när jag kom hem så hade Olya åkt till en annan del utav detta land tillsammans med en kine.. past… och lovsångsteamet för att starta en ny ”gemenskap” där.

Ikväll åker jag iväg till den staden i Ryssland vi bodde i 6 år medan Olya åker iväg till den centrala delen utav Ryssland tillsammans med samma team hon åkte med 2 veckor sedan. De kommer att vara där till i början utav augusti.

Läser i Aletheia om hur kvinnofrågan igen har blossat upp. Gud använder kvinnliga evangelister och predikanter och jag tycker det är Guds vittnesbörd om att Han tror på kvinnorna. Vi är på väg att starta en ny ”gemenskap” i den staden där vi bor och i förrgår samlades vi för att samtala starten och vi var 5 män och 13 kvinnor närvarande. Ser man på alla gemenskaper runt om i detta land så ser man att majoriteten är kvinnor. Ser man på alla de evangelister och de som är villiga att ”lämna allt och följa Jesus” så är det kvinnorna som gör det. I vår intl. gemenskap här i staden så är majoriteten kvinnor. Jag tror att Gud skulle vilja att fler män skulle vara använda i Guds rike – men för att Gud skall kunna använda män, så måste Han ju ha några män att ta utav.

Vi har ett problem i vår intl. gemenskap. 90% utav våra medlemmar är kvinnor. Majoriteten utav dessa kvinnor har flyttat till denna stad för att de känner en kallelse att arbeta här som M-arbetare. De var villiga att lämna sitt hemland och bekvämligheten och flytta hit eftersom de älskar Gud och vill bli använda utav Honom för att utbreda Hans rike. Dessa kvinnor är alla mellan 25 och 30 år och ogifta. De flesta utav dem vill bli gifta men det finns inga kristna män att hitta. De är inte villiga att flytta hem till Ryssland för att söka sin man eftersom de flesta män inte är villiga att göra samma uppoffringar som de har gjort. Jag är stolt över dessa kvinnor och jag tror faktiskt att Gud inte använder dem bara för att Han inte har några män att tillgå utan för att Han kallar precis vem Han vill.

Så, kvinnor, stå på er!! Ge allt för Gud och låt inga män slå ner på er!

Under tisdagskvallen kom vi antligen fram till Murmansk efter 14 timmar i bilen. Olya har inte varit i Murmansk pa 2 ar och jag har inte varit har pa 4!!!

Vi akte genom Ivali i norra Finland och jag vet inte nar vi akte den vagen senast. Det maste nastan vara 10 ar sedan, men vi hade ringt till gransen innan och de tyckte att den vagen var battre an den sodra gransovergangen.

Mina foraldrar ar med pa resan eftersom vi vill ta vara pa all den tid vi har. Olyas mamma fyllde 70 ar den 19 maj, sa var resa hit passade utmarkt.

Pa tisdag aker vi tillbaks till Rosvik for att stanna dar till den 10 juni nar vi aker hem till Kina.

Imorgon bitti sätter vi oss på planet från staden där vi bor för att åka till Sverige. Imorgon klockan 19,00 anländer vi på Arlanda och åker till mina släktingar för att bo hos dem ett dygn. Jag har inte varit i Sverige på 2 år nu och det ska bli kul att få landa i fosterlandet och hälsa på släkt och vänner.

Olya kommer att tolka Ulf Ekman på Vårseminariet och förra veckan ringde de till henne och gjorde en kort intervju med henne, som ni kan läsa här. De skrev ett litet fel i intervjun dock. Olya kommer från Murmansk och inte från östra sibirien. Vi arbetade där under 6 år som missionärer.

Efter konferensen åker vi upp till Rosvik för att åka vidare till Murmansk för att hälsa på Olyas föräldrar som vi inte sett på 2 år. Olyas mamma fyller även 70 år så det passar bra att vi kan komma precis på hennes födelsedag.

Efter det kommer vi att åka tillbaks till Rosvik och stanna där fram till den 10 juni. Den 30 maj kommer vi att tala på Korskyrkan i Luleå klockan 11.00. Den 5 juni kommer vi att tala på Storstrand i Öjebyn och den 6 juni klockan 11.00 talar vi på Betelförsamlingen i Rosvik.

Ni är mycket välkomna och vi befinner oss i Sverige väldigt kort tid så vi har inte tid att åka överallt vi vill så därför vill vi väldigt gärna att ni kommer så att vi får möjlighet att träffa er.

Jesus, Du är underbar. Oh, Jesus, Du är underbar. Det är Dig som jag älskar. Det är Dig jag vill ge allt som jag har. Oh, Jesus, Du är underbar.

Tänk vad saligt det är att få tillhöra Kungars Kung och Herrars Herre.

Kom och tänka på en annan härlig sång som går ungefär så här.

Han frälste mig, Han frälste mig. Då, allting hopplöst var, Jesus frälste mig.

Han frälste mig, Han frälste mig. Då, allting hopplöst var, Jesus frälste mig.

Jag vet inte hur det är med dig, men ibland blir man så ”van” med sitt kristna liv att man inte kommer ihåg från vart man kom. Var befann jag mig när Jesus fann mig? Jesus kommer till Efesus församlingen i Uppenbarelseboken och säger, ”Jag har något emot dig. Du har övergett din första kärlek till Mig, omvänd dig!”

Detta är min parafras men det är ju ungefär som Jesus säger där i Uppenbarelseboken kapitel 2. Jag vill fråga dig en viktig fråga. Vart befinner du dig idag? Du kanske började bra men idag så har du börjat kompromissa lite grann med hur du lever. Vänd om och kom tillbaks till den första kärleken du hade till Jesus. Eller kanske är det så att du lever ett, som du tycker kristet konservativt liv. Du går på varje söndagsmöte och till och med på bönemötena. Du gör detta egentligen bara för att du vet att du går till helvetet ifall du lämnar Jesus och det är detta som håller dig tillbaks från att gå ut i världen igen. Det är dags för dig att vända om och komma tillbaks till den första kärleken till Jesus som du hade en gång.

Jag tror att vi alla kommer till en plats någon gång där den där passionen som vi hade i början falnar. Vi kommer in i rutin och detta är jätte farligt. En gång talade min fru på ett ungdomsmöte någonstans i Sverige. Hon uppmuntrade ungdomarna att älska Jesus. Efter mötet kom ungdomsledaren fram till henne och sade, ”Vi kan väl inte älska Jesus så där mycket som du sade!”

Vi kan älska Jesus och bör älska Jesus mer imorgon än vad vi gör idag. Jag är fullt övertygad om att när vi börjar leva i tacksamhet för vad Han gjort i vårt liv, då kommer vi också att älska Honom mer.

Vi älskar Honom, därför att Han först älskat oss!

Redeemed man is called to morality; moral man is called to worship. The redeemed man shows his repentance in the quality of his moral life, he shows his gratitude in his worship.

By Bernard Ramm, His way out (Glendale. Calif. Regal Books, 1974), p. 148

De senaste dagarna har jag läst om United – Öresundskyrkan. Ett reportage gjort utav Jaktlund och Dagen. Man blir glad när man läser om denna församling i Malmö som växer.

Det verkar vara så att denna församling verkligen når ut till den vanliga Malmö bon. Folk som kommer dit känner värme och kärlek. Det är ju precis så en församling ska kännas. Apostlagärningarnas 2 kapitel talar ju om den första församlingen där undervisningen och gemenskapen var grundstenarna i bygget utav den första församlingen.

Vad jag önskar är att vår ryska församling här i Kina skall bli känd för att vara en sådan församling. Att studenter och andra skall känna värme och kärlek när de kommer till oss. Vad jag verkligen inte vill att vi skall vara är en församling som blir känd för att vara en pekpinne på hur man ”inte skall vara,” utan istället visa på ett liv med Jesus så att människor blir förvandlade.

Magnus Persson säger att United inte har blivit vad den är idag över en natt utan det har tagit tid. Tid utav byggande och säkert massor utav bön och sökande utav Guds ansikte.  Gud har Själv talat med dem och gett dem en vision för att nå Malmö med Evangelium.

Jag tror inte på att vi kan ta någon annans församling och göra den till vår och tro att vi kommer att få samma frukt som de har fått. För att ge ett exempel så tror jag inte att vi kan ta Bogota församlingens vision om G12 och svälja allt med hull och hår och tro att allting kommer att funka hos oss som det har gjort hos Bogota församlingen. Vi måste söka Gud för att Han skall ge oss en vision för den stad där vi bor. I Guds rike funkar det inte att ta ett 5 stegs program utan där funkar allt genom att höra från Gud och vara lydig i allt som Han säger.

Gud har talat till oss här i Kina och gett oss en vision. Denna vision är kort att vi skall vara: 1. Ett bönens Hus för alla folk. 2. En Fristad. 3. En plats utav upprättelse och 4. Ett träningsläger.

Detta kommer inte att ske under en natt och inte heller under 1 år men jag är viss om att om Gud gett visionen så är det möjligt att se det hända.Vi måste bli en sådan församling som verkligen blir en plats där människor kan få möta Jesus och bli förvandlade och tränade att gå ut och göra andra lärjungar, detta är ju vad Jesus har befallt oss att göra.

Detta inlägg kommer inte att innehålla en massa bibelord där jag går emot alkohol utan jag vill bara enkelt dela med mig av vad jag tycker om alkohol.

Jag är fruktansvärt less på den nyliberala synen på alkohol. Jag kommer ihåg när jag var barn så var det bara i Svenska Kyrkan, Missionskyrkan och kanske EFS där det var ”lagligt” att ta ett glas vin till maten. Nu verkar det vara så att det spelar ingen roll vilket samfund eller församling man tillhör, det har blivit vanligt att gå ut och ta en starkbira på puben. Detta problem verkar mest finnas bland min generation och yngre, men jag ser det verkligen som ett problem som kommer att få katastrofala följder i Sverige.

Jag växte upp i kyrkan och där jag växte upp (Pingstkyrkan i Piteå) drack man inte. När jag var 15 år tog jag min första fylla och jag blev alkoholist där. Under kanske 3 år drack jag för att ha roligt och glömma min blyghet. Under de 4 sista åren drack jag för att glömma depressionen och känslan av att ”ha lämnat Gud,” och nu finns det ingen återvändo. Under de sista åren, från det jag var 18 tills 22 så försökte jag ta livet utav mig ett flertal gånger, eftersom jag ville ropa ut ”HJÄLP MIG!”

En kväll den 23 december 1990 så ringde en kristen kompis till mig och sade, ”Patrik, du har lovat att följa mig till kyrkan. Imorgon åker vi ner till Uppsala och Livets Ord.” Jag var i fyllan när han ringde men sade att ”ok, jag följer med.” Jag kommer ihåg synen som mötte mig när vi kom in i möteslokalen. Flera tusen människor som står och prisar Gud och jag sade till Gud att ”det här vill jag ha.” Men det dröjde till lördagsmötet tills jag gick fram och gav mitt liv till Jesus. Därframme vid altaret tog Jesus min depression och gav mig Sin frälsning. Från den dagen var jag fri från alkoholen och har inte druckit en droppe sedan dess.

Jag hatar alkohol eftersom den förstör så många liv. Många som talar gott om alkohol säger ofta att man är fri att göra som man vill och det är ju sant. Bibeln säger inte ”alkohol är synd” eller ”dricker du en starköl så hamnar du i helvetet,” men tänker vi någon gång på vår medmänniska? Idag så är alkohol ett stort problem i världen och inte allra minst i Sverige. Många barn lever i misär pga att deras föräldrar är alkoholister.

Jag tror att vår relation med Gud avgör ifall vi avstår från vinglaset eller inte. Paulus sade att om hans köttätande var en stötesten för någon att komma till Gud så skulle han aldrig mer äta kött för att kunna vinna den människan för Jesus (1Kor 8:8-13). Vi gör ofta det motsatta. Ofta så vill vi leva så nära världen det möjligen för att ha det bästa ur två världar men det går inte. Antingen älskar man världen eller så älskar man Gud. Vi kommer ALDRIG att vinna världen genom att bli lik den utan bara genom att bli lik Jesus.

Vi säger att vår relation med Gud är så bra och att det spelar ingen roll ifall vi dricker eller inte. Jag tror att det är fel. Jag är helt övertygad om att alkohol inte passar in i kyrkan och att det är vår ljummenhet i vår kärlek till Gud som har släppt in detta skräp. Martin Sundberg var en förespråkare för att någons alkoholkonsumerande inte hade hörde ihop med hans relation med Gud men han vände om och bytte åsikt.

Mikael Bedrup menar att halva Sveriges befolkning har alkohol problem eftersom till varje beroende person uppskattningsvis finns fyra eller fem personer som lider.

Jag ser detta som ett stort problem i kyrkan och man diskuterar detta på bloggar, tex Erevna där man talar väldigt positivt om sitt alkoholdrickande. Varför står vi kristna inte upp mot alkoholkonsumtionen?

Mark Driscoll har predikat en predikan som heter ”good wine-glad hearts” där han talar positivt om alkohol. Jag kan inte med ord beskriva hur arg jag blir på pastorer som försöker liberalisera alkoholen.

Jag bugar och klappar för Livets Ord som har tagit ställning i alkohol frågan där pastorerna har skrivit ett löfte om att man skall leva ett helnyktert liv.

I bibeln står det att det första budet är att älska Herren med allt vårt hjärta, själ och kraft och det andra budet är att älska vår nästa som oss själva. Jag tror att vi bryter mot det budet när vi dricker alkohol. Alkohol är från djävulen och bryter ned och förstör så många liv. Genom att säga nej så tar vi ställning mot djävulen och hans strategi att rasera människors liv.

Jag har tagit ställning – vad gör du?

Nu kommer säkert någon att säga att jag är fast i stenåldern och för konservativ och det spelar faktiskt ingen roll.

Har du och jag något att hämta från kyrkan i tredje världen eller ska vi bara ta emot vad som kommer från teologer och kyrkor i väst (läs Europa och USA)? Denna artikel som Dagen har i dagens nätutgåva är vad jag tror väldigt viktig för oss.

Här kommer ett litet utdrag från Dagen (Här kan du läsa hela artikeln):

När svenska missionärer drog ut med Bibel och medicinlåda, i den ordningen, uppstod förstås också teologisk reflexion. När kyrkorna i Syd blev självständiga tog de över Bibeln, medan medicinlådan, biståndet, till stor del fortsatt att bäras av kristna från den rika världen. Utan större reflektion mellan Väst och Syd därmed kommit att innehålla mera biståndsfrågor än teologi.

Utbytet och påverkan mellan teologer i Boston, London och Stockolm och deras kolleger i Bangui, Lucknow och Salvador har varit till stor del obefintligt. Än mindre har kontakterna mellan sändande och mottagande församlingar rymt någon teologisk reflektion. De teologer från Syd som hittar fram till oss är oftast starkt påverkad av västerländskt tänkande. Men det hindrar inte att både de och deras obemärkta kolleger på basplanet kan ha viktiga saker att säga oss.

Det skulle till exempel kunna gälla bibelsyn och bibelanvändning.

Muslimer hävdar att deras heliga bok inte kan översättas. De kristna säger precis tvärt om. Därför har Bibeln eller delar av den översatts till inte mindre än 2500 språk vid det här laget. Ty kristendomen har inget heligt språk. Ända sedan den första Pingstdagen i Jerusalem, när alla hörde predikan på sitt egen tungomål, har kristna lagt manken till för att presentera sitt budskap på mottagarens språk.

Översättbarheten är inbyggd i kristendomens väsen och eftersom inget språk talar så till oss som vårt modersmål så blir kristendomen alltid ”inhemsk.”

Det faktum att Bibeln är en auktoritet för varje kristen har gjort det möjligt för nykristna ledare världen över att ta diskussioner med missionärer på jämställd fot med hänvisning till bibelordet. Och ofta visar det sig att till exempel den afrikanska myllan ligger mycket närmare Palestina år 30 än Partille 2010.

Teologisstudenterna i Etiopien är hundra procent hemma med Gamla Testamentets texter, de behöver inte översättas, säger teologen Agne Nordlander, som arbetat länge i Etiopien.

Och de läser som det står. ”Vi gör som Jesus. Han botade – vi botar. Han drev ut onda andar – vi driver ut onda andar,” säger etiopiska kristna.

Detta från Dagens artikel. Om man läser olika bloggar i dag, till exempel Aletheia, Erevna eller Mamres så ser man ofta att istället för att ”läsa som det står” och ”göra som det står” så blir det en massa diskussioner om ”är Jesus verkligen Gud?” ”lagen vs nåden” och andra teologiska funderingar som egentligen inte tar oss någonstans utan istället får människor som läser dessa bloggar att tappa tron på Jesus och Bibeln.

Vi kristna från väst, tror jag har fruktansvärt mycket att lära från kristna i Afrika, sydost asien, och Brasilien. När Bibeln säger något så menar den precis vad det står. Som de etiopiska kristna säger att därför att Jesus botade människor, därför botar vi människor. Vi kastar ut onda andar därför att Han kastade ut onda andar. Det är bra att studera teologi, men om teologin skymmer sikten av vad Jesus verkligen sade så behöver vi tänka om.

Egentligen borde varje västerländsk kristen komma ut på missionsfältet och bo där ett tag för att förändra sitt tänkande. Vi har mycket att ge men ofta så har vi mycket mer att lära.